Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Äldre Teman Evidensbaserat arbete i praktiken

Evidensbaserat arbete i praktiken

Evidensbaserat arbete är en process med fem grundsteg. Den professionelle integrerar bästa tillgängliga kunskap, den egna expertisen och personens situation, erfarenheter och önskemål under processens fem grundsteg.

 

​Evidensbaserad praktik, EBP, definieras som den professionelles förmåga att integrera fyra kunskapskällor:

  • bästa tillgängliga kunskap
  • personens situation och kontextuella omständigheter
  • personens erfarenheter och önskemål
  • den egna expertisen.

I beslutsprocessen sammanförs information från dessa fyra kunskapskällor. Utgångspunkten är att om möjligt utgå från bästa tillgängliga vetenskaplig kunskap.  Personerna har rätt att få veta på vilken grund besluten fattas av etiska skäl och av rättssäkerhetsskäl. Beslutsgrunderna redovisas öppet.

Det räcker inte att den professionelle hänvisar till personliga erfarenheter, så kallad tyst kunskap eller teorier om att hjälpprocessen har ett värde i sig. När man talar om den professionelle i evidensbaserad praktik menas alla som i sin yrkesroll möter personer och tar beslut om åtgärder för dem.

Evidensbaserat arbete – en process med fem grundsteg

Att tillämpa evidensbaserad praktik i det dagliga arbetet med personer innebär att man följer en process med fem grundsteg:

  1. Formulera frågor som går att besvara och som utgår från den enskildes eller verksamhetens behov.
  2. Hitta bästa tillgängliga kunskap för att besvara frågan.
  3. Kritiskt värdera kunskapen utifrån tillförlitlighet, effekt och användbarhet. 
  4. Använd resultatet från denna värdering i den faktiska beslutssituationen och väg in den enskildes tidigare erfarenheter och önskemål. 
  5. Utvärdera den egna åtgärden och försök förbättra processen i nästa möte med en person.

Dokumentation är en förutsättning

Att dokumentera den enskildes situation före en åtgärd, åtgärden i sig och hur den enskildes situation ser ut efter åtgärden är ett minimivillkor för att arbeta evidensbaserat. Dokumentationen ska vara systematisk och jämförbar. Ett standardiserat bedömningsinstrument kan vara till hjälp. Det är ett formulär med i förväg fastställda frågor och svarsalternativ i form av numerär eller verbal skala. Det finns flera sätt att samla in information med bedömningsinstrument, som till exempel intervjuformulär, skattningsformulär, självskattning eller observationsformulär.

Personens situation och lokala omständigheter

När vetenskapliga studier visar att en åtgärd är mer effektiv än en annan innebär det inte att den fungerar för alla. Det är den genomsnittliga effekten för gruppen som ligger till grund för slutsatserna. Därför behövs även annan kunskap för beslutsfattandet. Bygger forskningen på personer som exakt liknar den i det enskilda fallet? Finns det faktorer som talar emot, till exempel att personen i fråga är allergisk mot det läkemedel som har bäst evidens?

Lokala förutsättningar är också viktiga. Bästa tillgängliga kunskap blir till exempel ointressant om åtgärden inte finns tillgänglig. I en verksamhet med begränsade resurser kan det vara nödvändigt att också välja utifrån ekonomiska aspekter, så att åtgärden kan ges till fler individer. Detta är exempel på det lokala sammanhangets betydelse i en evidensbaserad praktik.

Personens erfarenhet och önskemål

Personen är den verklige experten på sina egna problem. Därför är information från honom eller henne direkt avgörande för att kunna fatta rätt beslut. Det är viktigt att personen involveras i både utredning och beslutsfattande.

Delaktighet i beslutsprocessen är ett sätt att stärka personens möjligheter att göra egna val med stöd av bästa tillgängliga information. Det kan även öka motivationen till förändring. Därför ska personens åsikt väga tungt.

En huvudkomponent i evidensbaserad praktik är informerat samtycke och en hörnsten i socialt arbete är personens självbestämmande. Det innebär att personen måste få information om alternativa åtgärder och att denna information måste presenteras på ett tydligt och lättförståeligt sätt som är relaterat till sammanhanget. Exempelvis räcker det inte med att säga att en åtgärd är verkningsfull. Den professionelle ska kunna informera om forskningsresultaten på ett både korrekt och informativt sätt.

Den professionelle

Den professionelle har erfarenheter och yrkeskunskap som är avgörande för att fatta beslut som passar den enskilde. I behandlingsprocessen utformas och genomförs en behandlingsplan utifrån kunskap om bästa tillgängliga kunskap.

I den professionelles expertis ingår att kunna omvandla personens problem till en fråga som går att besvara och att hämta och värdera information från personen och andra som belyser frågan. Den professionelle ska också leta upp och integrera vetenskaplig kunskap om lämpliga åtgärder med personens önskemål och med den egna praktiska erfarenheten.

Professionella som gör utredningar måste avgöra hur mycket information som ska samlas in och av vilket slag. De måste också bestämma om och i så fall vilken bedömningsmetod som ska användas. Likaså vilka specifika problem de ska fokusera på.

Det är vanligt att den professionelle inte hittar forskning som stämmer exakt med personens situation och behov. Att anpassa eller modifiera åtgärder är kanske en stor utmaning för den professionelle.

​​


Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd