Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Äldre Teman Brukar- och patientinflytande Avbrytande av livsuppehållande behandling

Avbrytande av livsuppehållande behandling

Om en patient inte vill att en livsuppehållande behandling ska fortsätta, ska den fasta vårdkontakten ta ställning till hans eller hennes önskemål. Men vårdkontakten ska först försäkra sig om att patienten förstår konsekvenserna av att behandlingen inte inleds eller fortsätter och står fast vid sin inställning.

​Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:7) om livsuppehållande behandling ställer krav på att patienter med livshotande tillstånd får en trygg, kontinuerlig och säker vård. Patienten ska till exempel alltid ha en fast vårdkontakt, som är legitimerad läkare och som ansvarar för planeringen av vården.

Föreskrifterna reglerar också vad den fasta vårdkontakten måste försäkra sig om innan han eller hon tillgodoser en patients begäran om att inte ta emot livsuppehållande behandling.

Hälso- och sjukvårdslagstiftningen betonar respekt för patientens självbestämmande och integritet samt att vården så långt som möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten. En läkare får enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), HSL, och patientsäkerhetslagen (2010:659), PSL, inte ge en behandling eller fortsätta en behandling som patienten inte vill ha. Undantag gäller till exempel vid vård enligt lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård, LPT. 

Om patienten inte vill att en livsuppehållande behandling ska fortsätta, ska den fasta vårdkontakten ta ställning till hans eller hennes önskemål. Den fasta vårdkontakten ska först

  • försäkra sig om att patienten och närstående har fått individuellt anpassad information
  • göra en bedömning av patientens psykiska status
  • förvissa sig om att patienten förstår informationen, kan inse och överblicka konsekvenserna av att behandlingen inte inleds eller fortsätter, haft tillräckligt med tid för sina överväganden samt står fast vid sin inställning.

Det är den fasta vårdkontakten, eller om en fast vårdkontakt ännu inte är utsedd för patienten, någon annan legitimerad läkare som deltar i patientens vård, som tar hand om patientens önskemål om att en livsuppehållande behandling inte sätts in eller inte längre fortsätter.

Palliativ vård

Det är sjukvårdens uppgift att hjälpa sjuka människor och att så långt som det är möjligt behandla och bota deras sjukdomar så att de kan få tillbaka hälsa och välbefinnande. När detta mål inte kan nås är det vårdens uppgift att ge palliativ vård. Om patienten inte ska få eller fortsätta livsuppehållande behandling ingår det i god palliativ vård att till exempel ge smärtlindrande och ångestdämpande behandling, enligt HSL och PSL.

Palliativ vård ges till patienter i livets slutskede. Målet för den palliativa vården är att ge högsta möjliga livskvalitet för både patienten och de närstående. Palliativ vård ska enligt Världshälsoorganisationen (WHO) tillgodose fysiska, psykiska, sociala och andliga eller existentiella behov.

Palliativ vård som tema på Kunskapsguiden

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Lägesrapporter
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser