Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Äldre Teman Brukar- och patientinflytande Samtycken och beslutskompetens i hälso- och sjukvården

Samtycken och beslutskompetens i hälso- och sjukvården

All hälso- och sjukvård är med några få undantag frivillig för patienten. Det är den som har ett hälsoproblem som avgör om och när han eller hon vill eller behöver söka sjukvård. Rätten till information och inflytande har stor betydelse för patientens möjlighet att vara delaktig i vården.

​Hälso- och sjukvårdslagstiftningen (1982:763) utgår från frivillighet. Vanligen är det fråga om muntliga samtycken, som lämnas i anslutning till att personalen samråder med patienten. Ett samtycke kan naturligtvis också vara skriftligt. Oftast räcker det med att personalen drar slutsatsen att det finns ett samtycke eller att det är underförstått. Patienten kan genom sitt agerande visa att han eller hon samtycker till åtgärden, till exempel genom att underlätta att åtgärden sätts in. Genom att i informationsmaterial eller på annat sätt informera patienten om olika former av samtycke kan onödiga missförstånd undvikas.

Olika typer av samtycken i olika situationer

Presumerade samtycken bygger på att personalen förutsätter att patienten vill att en åtgärd ska genomföras utan att samtycket har uttryckts muntligt eller skriftligt.

Inom hälso- och sjukvården tillämpas ibland vad som kallas hypotetiskt samtycke för att kunna sätta in behandlingsåtgärder, när den enskilde själv är oförmögen att ge ett samtycke. Det kan till exempel bero på medvetslöshet. Ett sådant antagande utgår från hur en viss patient normalt skulle ställa sig till åtgärden.

Det finns tillfällen när en patient ska ge ett aktivt samtycke. Särskilda krav på information till patienten och patientens samtycke gäller bland annat om ett vävnadsprov från en patient, en provgivare eller ett foster ska sparas i en biobank.

Om patienten inte kan lämna samtycke får materialet bara sparas för vård och behandling. Särskilda bestämmelser om information till patienter gäller även för registrering i ett nationellt eller regionalt kvalitetsregister, enligt patientdatalagen (2008:355).

Om det är aktuellt att en läkarkandidat eller annan vårdstuderande i studiesyfte ska närvara vid eller delta i vården av en patient, är det viktigt att patienten alltid tillfrågas innan och ges möjlighet att säga nej till detta.

Beslutskompetens

För att kunna ta ställning till olika behandlingar och kunna ge giltiga samtycken till vård måste patienten ha förmåga att förstå den information som lämnas. Patienten måste också kunna överblicka konsekvenserna av sitt beslut. Denna förmåga brukar kallas beslutskompetens.

Hälso- och sjukvården ska ge god och säker vård till alla patienter. I god vård ligger att respektera patientens vilja. Det är inget problem när patienten klart kan visa att den information som getts har nått fram och kan uttrycka sin vilja. Men när en patient befinner sig i en krissituation kan förmågan att ta in och bearbeta information påverkas och viljan skifta. Det kan då vara svårt att bedöma patientens beslutskompetens.

Personer med nedsatt autonomi

Förmågan att själv fatta beslut kan vara nedsatt hos personer med till exempel demenssjukdom eller på grund av sjukdom eller funktionsnedsättning. Personer med demenssjukdom får som regel allt svårare att samla och sortera sina tankar och minnesbilder. De kan få svårt att överblicka situationen och föra resonemang som kräver att man minns vad som har sagts tidigare.

Den som vårdar en person med demenssjukdom behöver kunna fokusera på varje individs kvarvarande förmågor som kan skifta under och mellan dagar och försämras över tid. Utöver muntlig och skriftlig information kan det vara bra att använda bilder och kroppsspråk.

Att respektera den sjukes autonomi blir svårare vartefter sjukdomen utvecklas. Den som ger information måste därför successivt ta hänsyn till vad personen med en demenssjukdom kan förstå, hans eller hennes upplevelser av sin egen sjukdom och situation med mera. Det är viktigt att informationen riktas till personen med demenssjukdom även om informationen också ges till närstående.

Personer med till exempel depression och ångestsyndrom kan ha nedsatt kognitiv förmåga, koncentrationssvårigheter, oro och känslor av värdelöshet, som kan göra det svårare för personen att formulera sina behov, ta till sig information och ta beslut.

Patientens rätt att ta del av sin journal

Patientens rätt att ta del av sin journal är reglerad i olika lagar beroende på om vården är offentlig eller privat. Bestämmelser om rätten att ta del av handlingar och uppgifter om patienter inom den offentliga hälso- och sjukvården finns i tryckfrihetsförordningen (1949:105), TF. Patienten kan begära att ta del av journalen på plats eller att till exempel få en kopia på handlingen. Den som ansvarar för journalen ska i första hand ta ställning till om den begärda handlingen kan lämnas ut.

Sekretess kan i vissa fall gälla i förhållande till patienten själv. Så är fallet när det är av synnerlig vikt att patienten inte själv får tillgång till uppgifter om sitt hälsotillstånd med hänsyn till ändamålet med vården eller behandlingen, enligt offentlighets- och sekretesslagen (2009:400). Det förekommer bara i rena undantagsfall och då oftast inom den psykiatriska vården.

Tips! Min guide till säker vård

För att öka delaktigheten och underlätta för patienter och närstående att medverka till en säkrare vård har bland annat Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting tagit fram informationsmaterial riktat till patienter och närstående.

Socialstyrelsen har på regeringens uppdrag och i samarbete med berörda myndigheter och organisationer tagit fram Min guide till säker vård. Den vänder sig till personer som har eller kan få upprepade kontakter med vården. Syftet är att Min guide till säker vård ska kunna bidra till att öka patientens delaktighet i den egna vården och därmed göra vården säkrare.

Min guide till säker vård på Socialstyrelsens webbplats

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Lägesrapporter
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser