Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Barn och unga Teman Trotssyndrom och uppförandestörning

Trotssyndrom och uppförandestörning

Alla barn gör av och till saker eller uppvisar beteenden som vuxna tycker är olämpliga. Dessutom är protester mot de vuxna en nödvändig del av varje barns utveckling. Men när barn upprepat bryter mot de regler, normer eller förväntningar som finns i uppväxtmiljön kan det handla om ett utagerande beteendemönster.

 

Ett utagerande beteendemönster bryter mot regler, normer eller förväntningar. Barn och unga med utagerande beteende är ofta missnöjda, otrygga, ledsna och känner sig missförstådda. De kan ha svårt att se sitt bidrag till det som händer eller till de problem som uppstår. Ofta lägger de skulden på andra och hamnar lätt i samspelssituationer som ytterligare förstärker omgivningens negativa förväntningar. 

Trotssyndrom

Barn med trotssyndrom blir ofta blir snabbt arga, protesterar och argumenterar mot vuxnas krav eller regler. Barnet hamnar lätt i bråk och slagsmål och skyller ofta på andra för egna misstag eller tillkortakommanden. Barn som utvecklar trotssyndrom var ofta krävande redan som småbarn och ibland redan under spädbarnstiden.

Trotssyndrom används som benämning när barn uppvisar ett mönster av negativt, fientligt och trotsigt beteende gentemot personer i sin omgivning. I första hand är beteendet riktat mot föräldrarna eller andra viktiga vuxna i barnets omgivning.

För att använda diagnosen trotssyndrom ska dessa beteenden blivit ett mönster i barnets samvaro med i första hand vuxna. De ska ha varat i minst 6 månader och tydligt påverka den unges fungerande i vardagen.

Uppförandestörning

Trotssyndrom är ofta ett delproblem vid diagnosen uppförandestörning eller kommer före den. Barn och ungdomar med uppförandestörning uppvisar beteenden som på olika sätt bryter mot grundläggande sociala normer och regler. Dessa beteenden kan vara verbala angrepp på andra men också aggressivt, fysiskt våld. Andra exempel är stölder eller handlingar som skadar människor eller deras egendom, och opålitligt beteende och skolk.
Prognosen är särskilt allvarlig för de barn som börjar utveckla uppförandestörning redan före tonåren. Om problemen uppmärksammas tidigt kan man lättare stoppa den negativa utvecklingen än om stödet kommer först i ungdomsåren.
Vid diagnosen uppförandestörning varierar problemens allvarsgrad mellan olika personer. Vissa har problem som inte direkt skadar andra, till exempel att de ljuger, snattar, skolkar och stannar ute nattetid utan tillåtelse. Andra personer utför handlingar som orsakar stor skada, som att de visar fysisk grymhet, använder vapen som kniv vid konflikter, rånar, våldtar eller gör inbrott med skadegörelse.

Skydds- och riskfaktorer

Riskfaktorer handlar om förhållanden som ökar sannolikheten för att ett barn ska utveckla problem. Skyddsfaktorer är förhållanden som ökar personens motståndskraft mot belastningar eller dämpar effekten av riskfaktorer, till exempel att barnet har lätt för att lära, har goda kamratrelationer och trygga hemförhållanden.
Barn är olika och de individuella skillnaderna i barns förutsättningar är stora.  Riskfaktorer kan därmed påverka barn på olika sätt. Riskens storlek beror på hur varaktig och intensiv den är, men också på barnets förutsättningar eller sårbarhet.
Individuella riskfaktorer kan bidra till att ett utagerande beteende uppkommer och efterhand förstärks. Barnet kan exempelvis ha inlärningssvårigheter, bristande självkontroll, bristande social kompetens eller dåligt självförtroende.

Omslagsbild till Barn som utmanarBarn som utmanar – barn med adhd och andra beteendeproblem

Barn som utmanar ska ge vägledning för att lättare upptäcka och hjälpa barn och ungdomar som har adhd och andra beteendeproblem.

Barn som utmanar

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd