Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start EBP Systematisk uppföljning 2. Beskriva situationen före insats

2. Beskriva situationen före insats

Vid systematisk uppföljning behövs relevant bakgrundsinformation om klienterna. Man behöver också mäta omfattningen av klienternas huvudsakliga problem för att uppföljning efter insats ska vara möjlig. Att formulera konkreta mål tillsammans med klienterna är ett sätt att värdera de eventuella förändringar som sker.

 

​Relevant bakgrundsinformation om klienterna registreras vanligen innan en insats påbörjas.

Exempel på sådan bakgrundsinformation är:

  • ålder
  • kön
  • datum för inskrivning eller aktualisering
  • anledning till inskrivning eller aktualisering
  • tidigare insatser
  • pågående insatser.

Bakgrundsinformation ger viktig kunskap om målgruppen i olika avseenden när den kan sammanställas. Den kan till exempel visa det vanligaste skälet till att klienter kommer till verksamheten, hur länge klienter är aktuella för insats eller antal månader som klienter uppbär försörjningsstöd under ett kalenderår.

Bakgrundsinformation ger också möjlighet till jämförelser mellan olika grupper. Ålder och kön är exempel på två uppgifter som kan användas för att jämföra vilka insatser som äldre eller yngre respektive kvinnor eller män har fått.

När ett system för systematisk uppföljning skapas behövs relevant bakgrundsinformation som hämtas antingen från befintliga system eller registreras på nytt i det system som verksamheten skapar för systematisk uppföljning. Det viktiga är att bakgrundsinformationen förs in i samma system som uppgifter om problem, insats, mål och resultat.

Mäta och dokumentera huvudsakliga problem

Klienternas huvudsakliga problem är ofta av intresse för en verksamhet. Vilka olika slags problem eller omständigheter som skall ingå i systematisk uppföljning är upp till verksamheten.

För att systematisk uppföljning ska kunna användas för att kunna följa upp förändring efter insats måste omfattningen av det huvudsakliga problemet mätas.
Klienten och den professionelle kan gemensamt bestämma vilket mått som ska användas. Ett exempel är att använda sig av totalpoäng från en standardiserad bedömningsmetod.

En bedömningsmetod innehåller i regel ett formulär med fastställda frågor och svarsalternativ, till exempel intervju-, skattnings- eller observationsformulär. Att mäta omfattningen av huvudsakliga problem med en standardiserad bedömningsmetod har flera fördelar, förutsatt att metoden är vetenskapligt prövad avseende relevans och tillförlitlighet.

Valet av bedömningsmetod styrs av flera faktorer, bland annat ska den ha prövats för den aktuella målgruppen och den ska mäta det som verksamheten vill mäta i det aktuella fallet. Det är viktigt att det inte är tillgången på bedömningsmetoder som styr valet av huvudsakligt problem.

Oavsett om det huvudsakliga problemet mäts med en bedömningsmetod eller på ett annat sätt, eftersträvas det att problemet ska kunna mätas på samma sätt efter genomförd insats. Vissa bedömningsmetoder är prövade specifikt beträffande sin förmåga att fånga förändringar av det som metoden avser mäta. Olika mått är dock olika bra på att fånga förändring.

Formulera mål

Att formulera mål för klientarbetet är ett sätt att värdera de eventuella förändringar som sker. En förutsättning är dock att målen formuleras på ett konkret och mätbart sätt.

Många verksamheter har mål som är generella för målgruppen, till exempel att bli självförsörjande inom försörjningsstöd eller upphöra med missbruk inom missbruksverksamheter. I det enskilda ärendet däremot kan det ofta vara relevant att formulera mer konkreta mål. Detta är särskilt viktigt när det generella målet kan vara svårt att uppnå.

Konkreta mål kan handla om att något ska ske oftare eller mindre ofta, till exempel ett minskat antal berusningstillfällen, färre frånvarotimmar eller fler motionstillfällen.

I möjligaste mån formuleras mål med samma mått som används för att beskriva huvudsakligt problem före insats. Mål formuleras bäst tillsammans med klienten eftersom de bör vara konkreta och realistiska med tanke på klientens situation.

Exempel på konkreta mål och hur de kan mätas

Mål: Ökad närvaro i arbetsmarknadsprojekt.
Mått: Antal närvarodagar de senaste tre månaderna.

Mål: Minska problematisk och riskabel konsumtion av alkohol.
Mått: Värde på en standardiserad bedömningsmetod, till exempel AUDIT.

Mål: Bättre familjeklimat.
Mått: Antal konflikter i hemmet den senaste månaden, eller antal samtal utan konflikter, enligt klientens beskrivning.

Standardiserade bedömningsmetoder på Kunskapsguiden

Gå vidare till 3. Beskriva situationen under insats

Hjälpte informationen på den här sidan dig?