Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Psykisk ohälsa Teman Självskadebeteende

Självskadebeteende

För en person med självskadebeteende brukar detta beteende vara ett sätt att försöka hantera svåra känslor. Det kan handla om ångest, stress, förtvivlan eller tomhet. Att skära sig eller rispa sig med ett vasst föremål kan då vara ett sätt att avleda den svåra känslan. Personen kan även ha andra sätt att skada sig, till exempel med slag, missbruk av alkohol eller andra droger. Oftast handlar det inte om att vilja ta sitt liv. Beteendet kan finnas hos både kvinnor och män, men tycks vara något vanligare hos unga kvinnor. 

 

​Självskadebeteende debuterar oftast i de yngre tonåren med en ökning fram till ung vuxen ålder för att sedan avta. När det gäller riskfaktorer för sådant beteende är forskningen ännu otillräcklig, men tidigare självskadebeteende, vissa personlighetssyndrom och en egen upplevelse av hopplöshet bedöms som starkast. Vissa vetenskapliga studier tyder på att självskadebeteende kan vara kopplat till risk för framtida självmordsförsök.

Faktorer som ofta finns samtidigt med självskadebeteende är negativa livserfarenheter i barndomen och psykisk ohälsa, framför allt depression. Svårigheter att hantera negativa känslor och en tendens att tappa verklighetsuppfattningen vid stark stress liksom en negativ självbild och upplevelser av anknytningsproblem är andra faktorer som verkar kunna spela in. Ensamhet, att tillhöra en sexuell minoritet och kroppslig sjukdom kan också ha ett samband med självskadebeteende.

Det verkar vara ganska vanligt att ungdomar med självskadebeteende kontaktar andra med samma beteende via internet, något som kan ha både positiva och negativa effekter på beteendet.

Många med självskadebeteende söker aldrig vård för sina skador. Ett fåtal av dessa personer läggs in på sjukhus för vård.

Forskning visar att självskadebeteende är vanligare hos pojkar än man tidigare trott. Men det verkar som om pojkar och flickor kan välja att skada sig på olika sätt. Medan flickor ofta skär sig på armar och ben eller tar tabletter är det vanligare att pojkar avsiktligt bränner sig eller slår sig på bröstkorgen, i ansiktet eller på genitalierna för att skada sig.

Behandling

Behandlingen vid självskadebeteende är med psykoterapi. Ofta används kognitiv beteendeterapi, KBT, men även så kallad dialektisk beteendeterapi, DBT, som primärt syftar till att minska självmords- och självskadebeteenden.

Metoden Emotion Regulation Group Therapy, ERGT, kan också användas. Det är en gruppbehandling som är utvecklad i USA.

Så kallad mentaliseringsbaserad terapi, MBT, kan också användas. I den terapin får personen lära sig vara uppmärksam på och reflektera över sina egna tankar, känslor, reaktioner och motiv.

Tema psykologiska behandlingsmetoder på Kunskapsguiden

Enligt Nationella självskadeprojektets rekommendationer för insatser ska dessa personer

  • bemötas med medkänsla, respekt och värdighet
  • få en bedömning av sin kroppsliga hälsa relaterat till skadan, sin psykiska hälsa, sociala omständigheter och risk för återkommande självskadehandlingar och självmord
  • utredas för planering av fortsatta insatser och behandling
  • tillsammans med sin behandlare utarbeta en riskhanteringsplan
  • tillsammans med sin behandlare sluta en överenskommelse om behandlingen
  • erbjudas behandlingar som är strukturerade för självskadebeteende och eventuell samsjuklighet
  • få en kontaktperson utsedd som huvudansvarig för att samordna de insatser som behövs.


 

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd