Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Psykisk ohälsa Teman Boendestöd Bostad med särskild service – från ansökan till uppföljning

Bostad med särskild service – från ansökan till uppföljning

För att få bostad med särskild service krävs det ett myndighetsbeslut. Med andra ord måste socialtjänsten först få in en ansökan om bistånd, antingen enligt socialtjänstlagen, SoL, eller enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS.

​De vanligaste boendeinsatserna är boende i bostad med särskild service och boendestöd i ordinärt boende eftersom insatserna tillfredsställer många olika behov.

Skillnaden mellan ett ordinärt boende och en bostad med särskild service är att det krävs ett myndighetsbeslut för att få en bostad med särskild service.

Ansökan

Ett ärende påbörjas i och med att socialtjänsten får in en ansökan om bistånd enligt socialtjänstlagen, SoL, eller en begäran om en insats enligt lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade, LSS. När behovet av insatser prövas enligt LSS kan det vara nödvändigt att samtidigt pröva om personen också behöver insatser enligt SoL. 
När det gäller en ansökan om bostad med särskild service enligt LSS gör man först en prövning om personen tillhör lagens personkrets. Vanligtvis gör man det med hjälp av ett läkarintyg som ska ange diagnosen, hur varaktig och hur allvarlig funktionsnedsättningen är för individen. Eventuellt också vad som har orsakat svårigheterna i individens livsföring.
LSS:s personkrets delas in i tre grupper:
  1. Personkrets 1 utgörs av personer med utvecklingsstörning, autism eller autismliknande tillstånd.
  2. Personkrets 2 utgörs av personer med betydande och bestående begåvningsmässig funktionsnedsättning efter en hjärnskada i vuxen ålder föranledd av yttre våld eller en kroppslig sjukdom.
  3. Till personkrets 3 hör personer som har annan stor och varaktig fysisk eller psykisk funktionsnedsättning som uppenbart inte beror på normalt åldrande och som ger betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande behov av stöd eller service.
Om det är uppenbart att en person har varaktig funktionsnedsättning och betydande svårigheter i sin livsföring och därmed ett omfattande stödbehov så behövs normalt ingen prövning om personkretstillhörighet. Däremot bör en utredning göras om det till exempel är svårt att avgöra hur stort stödbehovet är. 

Utredningssamtal med klienten

Om kommunen ska kunna erbjuda lämpliga insatser måste den enskildes behov av stöd och hjälp utredas och klargöras. Med utredning avses all den verksamhet som behövs för att göra det möjligt att fatta ett beslut i ärendet.  
Under utredningssamtalet tar man tillsammans med den enskilde och eventuellt dennes företrädare och närstående eller anhöriga reda på hans eller hennes behov och önskemål.  
Vid utredningssamtalet är det viktigt för handläggaren att tänka på att den sökande står i en beroendeställning. Därför kan man se det som ett möte mellan två experter där den sökande är expert på sin egen situation och handläggaren är expert inom sitt yrkesområde.  
En person som är mitt inne i en psykossjukdom kanske inte uppfattar att han eller hon har några som helst behov av stöd. I en del av dessa situationer kan det vara lämpligt att erbjuda motiverande åtgärder. Om den sökande vill det kan man också ta hjälp av någon anhörig eller närstående person, eller god man om det finns en sådan. När personen har blivit bättre i sin sjukdom kan han eller hon kanske själv identifiera sitt stödbehov inom flera behovsområden. 
Kognitiva störningar och begränsningar av specifika psykiska funktioner kan göra det svårt för individen att förstå vissa frågor. Då kan det vara bra att ställa frågorna på ett annat sätt, och att välja praktiska och konkreta frågor om vad den sökande behöver hjälp med.  
Ibland kan bedömningssamtalet behöva delas upp på flera tillfällen eftersom den sökande kanske inte orkar eller kan koncentrera sig längre stunder.  
Ett professionellt bemötande handlar dels om att visa respekt, ödmjukhet och empati. Dels om att kunna skapa och upprätthålla en förtroendefull relation till den sökande. Handläggaren behöver vara tydlig, saklig och kunna uttrycka sig, både muntligt och skriftligt, så att personen förstår. I ett professionellt bemötande ingår också att kunna bemöta människor i kris samt att hantera motstridiga intressen och konflikter. Det kan uppstå situationer där de anhöriga, personalen och den sökande har olika uppfattningar och önskemål. 

Efter en prövning formuleras ett skriftligt beslut

Efter en prövning av ärendet formuleras ett beslut från socialnämnden eller motsvarande. Beslutet kan vara bifall, delvis bifall eller avslag på den enskildes ansökan eller begäran, och det måste alltid vara skriftligt. Om ansökan avslås helt eller delvis ska beslutet innehålla information om hur det kan överklagas.

Individuell plan

När en person beviljas en insats enligt LSS erbjuds han eller hon att få vara med och ta fram en individuell plan med beslutade och planerade insatser. Planen ska redovisa de åtgärder som andra än kommunen eller landstinget ska genomföra. Enligt LSS ska planen omprövas minst en gång om året.  
När någon behöver insatser från både hälso- och sjukvården och socialtjänsten ska huvudmännen upprätta en individuell plan enligt SoL och hälso- och sjukvårdslagen, HSL.
Den individuella planen ska ange
  • vilka insatser som behövs
  • vilka insatser som respektive huvudman ska ansvara för
  • vilka åtgärder som vidtas av någon annan än landstinget eller kommunen
  • vem av huvudmännen som ska ha det övergripande ansvaret för planen.

Genomförandeplan

En genomförandeplan bygger på nämndens beslut men beskriver mer i detalj hur insatsen ska genomföras. Genom planen vet både den enskilde och personalen vad som ska göras och vem som ska göra vad, när och hur.  
En sådan plan kan ha många olika namn, till exempel behandlingsplan eller service- och omsorgsplan. Syftet med genomförandeplanen är att skapa en tydlig struktur för det praktiska genomförandet och uppföljningen av en beslutad insats. Innehållet ska konkret beskriva personens behov och hur beslutet ska omsättas i praktisk handling.  
När det gäller insatser enligt SoL eller LSS måste den enskilde samtycka till planen och medverka i arbetet med att ta fram den. 
Genomförandeplanen bör finnas i den enskildes personakt. Det är viktigt att den hålls aktuell och vid behov ska planen revideras i samråd med honom eller henne. Detta enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) om dokumentation vid handläggning av ärenden och genomförande av insatser enligt SoL, LVU, LVM, och LSS. 
Av genomförandeplanen bör det framgå
  • om det ingår flera delar i insatsen och i så fall vilka
  • vilka mål som gäller för insatsen eller delar av den
  • när och hur insatsen eller delar av den ska genomföras
  • på vilket sätt den enskilde har haft inflytande över planeringen
  • vilka personer som deltog i planeringen
  • när planen fastställdes
  • när och hur planen ska följas upp.

Uppföljning

Alla insatser följs upp av kommunen. Många kommuner använder sig av frågor som handlar om vilka insatser personen har fått del av, hur dessa har fungerat och vilka resultat som har uppnåtts med insatsen. Dessutom kan det vara relevant att fråga om personen är nöjd med kvaliteten på den insats som han eller hon har fått. 
Beroende på resultatet måste handläggaren ta ställning till om personen behöver mer av insatsen, om den ska förlängas i samma omfattning eller om insatsen kan minska eller helt upphöra. De behov som personen hade när beslutet om insats fattades kanske inte finns kvar. Han eller hon kan också ha nya behov inom andra områden som inte fanns vid det förra bedömningstillfället.

Dokumentation

Kraven på dokumentation regleras i lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (1993:387), LSS. Dokumentationen ska utvisa beslut, åtgärder som utförts i ärendet och faktiska omständigheter och händelser av betydelse. 
Det ska framgå i dokumentationen vilka överväganden som har gjorts och vilka åtgärder som har vidtagits i ärendet. Dokumentationen ska kunna användas som grund för den individuella planeringen, för handläggningen av ärendet, för genomförandet och vid uppföljning av ärendehandläggningen och insatsen.  
Dokumentationen kan även få betydelse i andra sammanhang till exempel som underlag för kvalitetssäkring och forskning. Socialstyrelsen har utfärdat föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2006:5) där det framgår vad som gäller för dokumentation i samband med handläggning av ett ärende.
Läs mer:
Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Lägesrapporter
Meddelandeblad
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser