Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Vad är psykisk ohälsa?

Psykisk ohälsa är ett sammanfattande begrepp som inkluderar både mindre allvarliga psykiska problem och mer allvarliga symtom som uppfyller kriterierna för en psykiatrisk diagnos. Den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat under de senaste decennierna.

​Den psykiska ohälsan bland barn och unga har ökat under de senaste decennierna. Många ungdomar upplever stress, sömnsvårigheter, huvudvärk, ångest och svårigheter att hantera vardagen. Fler unga får antidepressiva läkemedel utskrivna, i synnerhet unga kvinnor. Dessutom vårdas allt fler unga inom den psykiatriska slutenvården.

Psykisk ohälsa hindrar barn och unga från att fungera och utvecklas optimalt och leder till att de mår dåligt. Barn med sämre socioekonomiska förutsättningar och placerade barn har en ökad risk för psykisk ohälsa.

Begreppet psykisk ohälsa

Psykisk ohälsa används som ett sammanfattande begrepp för både mindre allvarliga psykiska problem som oro och nedstämdhet, och mer allvarligare symtom som uppfyller kriterierna för psykiatrisk diagnos.

Psykiska besvär

Psykiska besvär innebär tillstånd av nedsatt välbefinnande i samband med psykisk obalans eller vid symtom som oro, ångest, nedstämdhet eller sömnsvårigheter. De psykiska besvären kan i olika grad påverka funktionsförmågan.

Känslomässiga reaktioner på en påfrestande livssituation kan vara svårt för ett barn att förstå och hantera på egen hand. Vid till exempel ledsenhet och sorg, rädsla, vrede, skam och skuld behöver omgivningen därför känna igen och bekräfta barnets känslor och deras funktion i förhållande till händelser i livet. Vuxna i barnets närhet kan hjälpa barnet att förstå sina känslor och ge det stöd barnet behöver i situationen och förhindra att barnet utvecklar ohälsa.

Att tidigt upptäcka när barnets reaktioner rör sig om symtom på psykisk ohälsa är betydelsefullt. En tidigt upptäckt ger möjlighet att tidigt utforma ett lämpligt stöd i dialog med barnet och de närstående. Man kan behöva ta ställning till diagnos som underlag till specifik behandling eller olika insatser som kan påverka prognosen positivt och förhindra att tillståndet blir långvarigt.

Att ha psykiska besvär som inte uppfyller kriterier för psykiatriska tillstånd innebär en klart ökad risk för att senare utveckla allvarlig psykisk ohälsa.

Psykiatriska tillstånd

Psykiatriska tillstånd innebär en allvarlig psykisk ohälsa, som tar sig uttryck i olika syndrom som uppfyller kriterier för en psykiatrisk diagnos, till exempel adhd eller depression.

För klassificering av tillstånd används i Sverige WHO:s system, ICD, som innehåller ett hundratal olika psykiatriska diagnoser. Som stöd vid den diagnostiska processen används även diagnossystemet DSM, som den amerikanska psykiatriska yrkesföreningen står bakom.

Förekomst av psykisk ohälsa

En fjärdedel av barn och unga i Sverige anger att de ofta är spända och nervösa, och över 35 procent av femtonåriga flickor har känt sig nere mer än en gång i veckan de senaste sex månaderna. Flickor anger oftast mer psykisk ohälsa än pojkar, och den psykiska ohälsan verkar ha ökat sedan 1980-talet, framförallt hos flickor.

Förekomst av psykiatriska tillstånd

Ungefär tio procent av svenska barn och unga har ett psykiatriskt tillstånd. De vanligaste psykiatriska tillstånden är adhd och depression, som förekommer hos mellan fem och åtta procent vardera hos barn och unga. Även ångestsyndrom är vanligt förekommande. Autismspektrumtillstånd, AST, förekommer hos 1 till 1,5 procent av barn och unga.

Psykiatrisk vårdkonsumtion

Vårdkonsumtionen för psykiatriska tillstånd har ökat kraftigt bland barn och unga under många år. Ökningen gäller framför allt för adhd, autismspektrumtillstånd och depression. Ett undantag är andelen vårdade för självmordsförsök som ökade fram till år 2007 men som sedan minskat för att åter ligga på ungefär samma nivå som i början av 2000-talet. Kvinnor är i majoritet men andelen fullbordade självmord sker främst bland män.

Risk- och skyddsfaktorers betydelse

Riskfaktorer är förhållanden som ökar sannolikheten för att ett barn ska utveckla problem. Skyddsfaktorer ökar istället barnets motståndskraft mot belastningar och dämpar effekten av riskfaktorer. Exempel på skyddsfaktorer är att barnet har goda fysiska, kognitiva och sociala egenskaper, liksom att ha utvecklat en trygg känslomässig anknytning till sina föräldrar.​​​

Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Bedömningsmetoder och insatser
Lägesrapporter
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser