Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll

Familjeåterförening

Inför eller i samband med att en förälder eller båda föräldrarna kommer till Sverige behöver återföreningen med barnet planeras. Nedanstående text förtydligar avsnittet om familjeåterförening i handboken Ensamkommande barn och unga – Handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter.

​Vid planeringen behöver barnet, dess företrädare, vårdgivare respektive familjehemsföräldrar delta tillsammans med socialtjänsten i barnets anvisningskommun, som ansvarar för barnet om inte en överflyttning av ärendet har gjorts. När det nedan talas om ”anvisningskommun” omfattas också den sistnämnda situationen.  

För att underlätta familjeåterförening behöver kommunerna samarbeta, om barnet inte är placerad i anvisningskommunen. För att viss förberedelse ska finnas inför familjens ankomst behöver anvisningskommunen till exempel överföra information till barnets vistelsekommun om familjen har för avsikt att anlända dit. Gällande sekretessregler måste beaktas vid samverkan.
Planeringen måste utgå från det individuella barnet och hur situationen ser ut i det enskilda fallet. Barnet behöver information om vad som kommer att hända när familjen anländer. Familjen å sin sida har antagligen behov av hjälp med boende, ekonomiskt bistånd och annat stöd för att etablera sig i samhället. Som vid andra ansökningar om insatser får socialtjänsten pröva familjens behov av bistånd. Barnet har inte något ansvar för planeringen eller faktisk hjälp till familjen vid en familjeåterförening.

Utgångspunkter vad gäller föräldrarna

Föräldrar som kommer till Sverige efter att ha fått uppehållstillstånd på anknytning till ensamkommande barn omfattas inte av anvisningar enligt lag (2016:38) om mottagande av vissa nyanlända invandrare för bosättning, även kallad bosättningslagen. De kan välja vilken kommun de vill bosätta sig i, vilket ofta är den kommun där barnet vistas. Om det är oklart vilken kommun som är ansvarig är det alltid vistelsekommunen som är ytterst an-svarig för att föräldrarna får det stöd och den hjälp de behöver (2 a kap. 1 § socialtjänstlagen [2001:453], SoL).
Om föräldrarna ansöker om bistånd till bostad får socialtjänsten utreda och göra en bedömning i det individuella fallet om ett sådant bistånd behövs för att uppnå en skälig levnadsnivå. Vuxna personer har som utgångspunkt ett eget ansvar att ordna boende och socialtjänsten har ingen generell skyldighet att ordna boende till alla som är bostadslösa i kommunen. I rättspraxis har dock rätt till bistånd genom tillhandahållande eller ombesörjande av bostad som uppfyller kraven på skälig levnadsnivå ansetts föreligga när den enskilde är helt bostadslös och har speciella svårigheter att på egen hand skaffa bostad (RÅ 2004 ref 130 och RÅ 1990 ref. 119). Barnperspektivet ska beaktas.
Efter ankomsten till Sverige ska föräldrarna folkbokföra sig. För att bli inskrivna i det sociala trygghetssystemet ska de också vända sig till Försäkringskassan och, om de är arbetsföra, registrera sig hos Arbetsförmedlingen.  

Vårdnadshavare för barnet 

Om barnet har en god man ska den gode mannen entledigas om föräldrarna anländer till Sverige och är i stånd att utöva förmynderskapet och vårdnaden (5 § lag [2005:429] om god man för ensamkommande barn, Lgeb).
Om barnet istället har en särskilt förordnad vårdnadshavare måste föräldrarna ansöka hos tingsrätten om att få vårdnaden överflyttad till sig. Till dess att rätten har fattat beslut i vårdnadsfrågan kvarstår den särskilt förordnade vårdnadshavaren. I och med att föräldrarna anlänt och faktiskt tar hand om barnet eller har fått den rättsliga vårdnaden överförd till sig är barnet inte längre att betrakta som ensamkommande.
När föräldrarna har anlänt behöver socialnämnden i anvisningskommunen ta ställning till om barnets placering kan upphöra. Om inget talar emot en återförening kan placeringen upphöra och barnet bo tillsammans med sina föräldrar.
Vård enligt SoL upphör vanligtvis i samförstånd mellan barnet, dess vårdnadshavare eller annan ställföreträdare och socialtjänsten. Vid en frivillig placering ska vården upphöra om vårdnadshavaren, annan ställföreträdare eller barnet om han eller hon fyllt 15 år begär det. Om något kommer till nämndens kännedom som kan föranleda någon åtgärd av nämnden ska en utredning enligt 11 kap. 1 § SoL inledas utan dröjsmål.  Det kan till exempel vara om det framkommer att föräldrarna av någon anledning har svårt att tillgodose barnets behov. JO har (1995/96 s. 313) uttalat att vad som i det enskilda fallet föranleder socialnämnden att inleda en utredning får avgöras efter en bedömning från fall till fall. Bedömningar huruvida de sakförhållanden som påkallat utredningen – bedömningar som alltid måste göras innan en utredning sätts igång – bör ta sikte på innehållet i anmälan och nämndens kännedom om den eller de som anmälan rör.  

Socialtjänstens ansvar sedan vård enligt SoL upphört

Socialtjänsten har ett lagstadgat ansvar att i sin omsorg om barn och unga tillgodose det särskilda behov av stöd och hjälp som kan finnas sedan vård och fostran utanför det egna hemmet har upphört (5 kap. 1 § första stycket 10 punkten SoL).
Ansvaret omfattar alla barn och unga som, oberoende av ålder vid avslutad placering, har varit placerade i familjehem, HVB eller stödboende. Initialt ligger ansvaret hos placeringsansvarig kommun. Läs mer om ansvarig kommun efter avslutad vård i handboken ”Barn och unga i familjehem och HVB” (s.263-269).   

Ensamkommande barn och unga - handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter

Handboken riktar sig till socialsekreterare och beslutsfattare inom socialtjänsten, som har ansvar för handläggning av ärenden som rör ensamkommande asylsökande barn.

Den ska underlätta tillämpningen av gällande regler inom området och bidra till likvärdighet och rättssäkerhet.

 Ensamkommande barn och unga - handbok om socialnämndens ansvar och uppgifter på Socialstyrelsens webbplats

 
Hjälpte informationen på den här sidan dig?