Hoppa över menyflikskommandon
Hoppa till huvudinnehåll
Start Barn & unga Teman Ensamkommande barn och unga Risk-och skyddsfaktorer för suicid och självskadebeteende

Risk-och skyddsfaktorer för suicid och självskadebeteende

Suicidtalen bland ensamkommande asylsökande barn och unga i Sverige var under 2017 högt både ur ett nationellt och internationellt perspektiv. Därför behöver förebyggande åtgärder vidtas för att förhindra fler suicid.

​Det visar en rapport från Karolinska Institutet (KI) som på uppdrag av Kunskapscentrum för ensamkommande barn kartlagt förekomsten av självskadebeteende, suicidförsök, suicid och annan dödlighet i gruppen asylsökande ensamkommande barn och unga upp till 21 år. 

Eftersom asylsökande saknar personnummer går det inte att få fram statistik men med hjälp av frivilliga organisationer och verifiering hos Rättsmedicinalverket har KI kartlagt antalet suicid för åren 2015-2017 kunnat tas fram.

I rapporten från KI beskrivs ett antal risk- och skyddsfaktorer för att förebygga suicidförsök och suicid.

Riskfaktorer

Utsatthet för trauma

Att ha upplevt traumatiska händelser innan immigrationen till exempel krig, se en närstående person dö, att ha separerats från en eller båda sina föräldrar eller att ha blivit utsatt för olika typer av våld är viktiga riskfaktorer i utvecklandet av psykisk ohälsa. Separation från föräldrarna är också en riskfaktor vilket ligger i linje med övrig psykologisk forskning om anknytning.

Särskilt för gruppen ensamkommande unga kan migrationsprocessen vara en följd av traumatiska upplevelser som krig och tortyr i hemlandet, farliga och riskfyllda resor, hårda förhållanden i flyktingläger och separation från familj. För flyktingar kan sådana traumatiska upplevelser leda till psykisk ohälsa som till exempel posttraumatisk stressyndrom (PTSD) och annan psykisk ohälsa, som i sin tur är kopplat till suicidalt beteende. Studier visar att våld och trauma ökar suicidrisken hos unga.

Långa handläggningstider av asylärenden

Ökningen av antalet asylsökande har också resulterat i kraftigt förlängda handläggningstider på uppemot 15 månader vilket skulle kunna vara en bidragande faktor till försämrad psykisk hälsa och därmed ökad suicidrisk inom gruppen.

Social marginalisering

Social marginalisering har visat både öka risken för suicidalt beteende och att fullfölja suicidala handlingar.

Diskriminering

Diskriminering kan påverka den psykiska hälsan negativt och leda till ökad risk för suicidalt beteende.

Alkohol- och droganvändning

Användandet av alkohol och droger är kända riskfaktorer för förhöjd suicidrisk, att begränsa tillgången till detta är en del i att minska risken för suicidalt beteende och suicidtankar. Narkotika- och alkoholbruk kan förkorta vägen från suicidala tankar till suicidförsök. De barn och unga som denna studie undersökt lever ofta placerade på till exempel  HVB. Att utbilda personalen om sambandet mellan alkoho l- och narkotikabruk och suicidalt beteende, samt försvåra tillgången till alkohol och narkotika på HVB kan vara en viktig suicidpreventiv åtgärd.

Skyddsfaktorer

Skyddande miljöer och trygga stabila boenden

Otrygga miljöer och traumatiska upplevelser ökar risken för psykisk ohälsa och suicidtankar. Ett centralt inslag i suicidprevention borde vara att skapa trygga miljöer utan våldsamma inslag.

Stabil skolgång

En stabil skolgång kan ge rutiner i vardagen, för-bättra språkinlärning, meningsfulla aktiviteter och känslan att vara en ”vanlig” ungdom för ensamkommande barn, något som verkar som skyddande faktorer för psykisk ohälsa. Skolgång, som innehåller aktiviteter och stabilitet, är en viktig skyddsfaktor mot psykisk ohälsa.

Socialt skyddsnät.

Socialt skyddsnät är direkt skyddande hos människor med depression, även hos ensamkommande barn och unga migranter.

Stödsamtal

Studier har visat en positiv effekt av stödsamtal och utbildning om att minimera möjligheterna till suicid.

Minimera förekomsten av farliga objekt

Att minimera förekomsten av föremål som kan ingå i suicidhandlingar, exempelvis knivar, har också en skyddande verkan. En studie visade en preventiv effekt när föräldrarna informerades om farliga objekt i hemmamiljön. Därför är utbildning av personal på HVB vad gäller farliga objekt såsom knivar en viktig beståndsdel inom suicidprevention.

Eftersom hängning har visat sig vara en av de vanligaste suicidmetoder i denna studie, är det även viktigt att designa inredningen på ett sätt som försvårar hängning men även att utbilda personalen om begränsad tillgång till objekt som kan användas för hängning.

Identifiera och stötta unga som har ett riskbeteende

Utbilda ”gatekeepers” som ska upptäcka unga med suicidalt beteende. Även sociala medier kan användas som grindvakter. En studie visade att algoritmer som användes på Twitter-data kan identifiera ungdomar med riskbeteende. Även information om suicidprevention kan spridas genom sociala media.

Screena för suicidrisk i klinisk miljö

Att screena för suicidrisk i en klinisk miljö är en ytterligare evidensbaserad metod att förebygga suicid och kan därför vara en viktig suicidpreventiv åtgärd. 

Erbjud suicidspecifika behandlingsmetoder

När det gäller suicid-specifika behandlingsmetoder har olika kognitiva beteende terapier (KBT) och program som riktar in sig på familjeförhållanden visat sig framgångsrika i flera studier. Exempelvis har en terapi visat positiva resultat där patienten tillsammans med terapeuten formar en så kallad trygghetsplan. Här lär sig den unge identifiera sina ”triggers” och att använda bemästringsstrategier. Former av psykoterapi som kan minska suicidalt beteende bör vara en del av ett omfattande suicidpreventionsprogram.

 

Bakgrund till rapporten

I kunskapscentrumets uppdrag ingår bland annat att följa utvecklingen gällande de fysiska och psykiska hälsotillståndet samt dödligheten bland ensamkommande barn och unga. Under 2017 konstaterade vi att ensamkommande barn och unga generellt mår sämre idag än de barn som kom till Sverige före hösten 2015. I februari 2017 slog organisationer och media larm om att det bland ensamkommande barn och unga fanns tankar och planer på att ta sitt liv. I sociala medier och nätverk talade framför allt afghanska pojkar om att kollektivt ta sina liv.

Mot bakgrund av detta genomförde Socialstyrelsen under 2017 en rad telefonintervjuer och möten med kommuner och barnrättsorganisationer för att analysera situationen kring ensamkommande barn och ungas psykiska hälsa. Många av uppgiftslämnarna uppgav att de känner oro för ensamkommande barn och unga som idag mår betydligt sämre, både psykiskt och fysiskt. Vanliga orsaker enligt uppgiftslämnarna är

  • oro för att bli uppskriven i ålder
  • vad som ska hända på 18-årsdagen 
  • rädsla för att utvisas 
  • oro för anhöriga och deras möjligheter att söka asyl i Sverige.

Lång handläggningstid på Migrationsverket och svårt att komma i kontakt med vård angavs som ytterligare skäl till psykisk ohälsa bland ensamkommande barn och unga.

Kartläggning av självskadebeteende, suicidförsök, suicid och annan dödlighet bland ensamkommande barn och unga

Här kan du läsa hela rapporten som ovanstående text bygger på på Karolinska Institutets webbplats.
Hjälpte informationen på den här sidan dig?
 

 Kunskapsstöd

 
Bedömningsmetoder och insatser
Lägesrapporter
Meddelandeblad
Målgruppsanpassade sammanfattningar
Rekommendationer och vägledningar
Socialstyrelsens handböcker
Statistik och uppföljningar
Systematiska översikter och kartläggningar
Öppna jämförelser